skitmåndag
Det mesta kan suga stort när man är nere psykiskt. finns liksom inte alltid en rimlig förklaring. Har också en svacka, rejäl. Därför jag inte hunnit lagt upp de jag redan intervjuat. TACK för mail adressen dock hehe
Skickar frågorna ikväll om jag hinner, så svarar du när du orkar och har lust. no worrys and hurrys. ;)
gud jag förstår dig till hundra procent. jag älskar dans och jag skulle dö utan den men ibland är det så himla svårt. man önskar att man konstant orkade utvecklas, kämpa, prestera och utstråla glöd. men herre gud man är bara en vanlig människa. att då inte kunna klaga för någon då man ofta får det vanliga svaret "men det är ju du som har valt att dansa så mycket" kan knäcka en. sen löser det sig ju alltid och man kommer tillbaka till sitt riktiga jag, men man MÅSTE få vara svag som dansare också. folk verkar ju ibland tro att man är övermänsklig liksom.
oj haha nu rabblade jag på här. förstår dig verkligen i alla fall, och uppskattar din blogg så mycket! ta igen dig i din egen takt, det är okej att inte alltid prestera sitt superbästa :D kramar!